Livet på bruket

 

I det här temat kan ni lära er mer om livet kring ett bruk under 1800-talet. De olika arkivhandlingarna som berättar om livet på bruket har vi framför allt hämtat från Laxå bruks stora arkiv som förvaras på ArkivCentrum Örebro län. Temat är uppdelat i olika kapitel där ni hittar digitaliserade arkivhandlingar, frågor till arkivhandlingarna och andra dokument som hjälper er i studierna. Temat är främst avsett för åk 4-6, men kan om ni vill även användas i högstadiet.

 

Temats möjliga kopplingar till grundskolans kursplaner, åk 4-6.

 

Ett bruk bearbetar olika råvaror. Ett järnbruk gör järnprodukter, ett pappersbruk producerar papper och ett glasbruk framställer glasföremål. Ofta har man med namnet "Bruk" även menat alla byggnader runtomkring och alla verksamheter i dessa byggnader. Även marken och husen som människor bodde i räknades till bruken. På en plats där bruken fanns bestämde bruken och de som ägde bruken mycket i människornas liv. Människorna jobbade åt bruket och bruket ordnade mycket på just den platsen, till exempel skola och läkarvård och senare även idrottsföreningar och olika evenemang på orten. Man brukar ofta tala om "bruksmentalitet", vilket betyder ungefär ett särskilt sätt att tänka på en bruksort. 

 

Laxå järnbruk bildades 1643 av Anders Boij och Anders Nilsson. De fick privilegiebrev/tillåtelse av drottning Kristina att bryta malm i Bergslagen. 

 

Genom åren bytte Laxå järnbruk ägare flera gånger, men 1815 tog brukspatron Cassel över och som bruksförvaltare på det stora järnbruket anställdes Carl Adolf Muhr.

 

Järnbruket ägde skogar, masugn, smedjor och ett stort jordbruk. Från skogen fick man ved och kol som transporterades till masugnen, där malmen smältes till järn och vidare till smedjan där järnet smiddes ut till olika föremål. Jordbruket behövdes för att kunna förse alla med mat. Vid Laxå herrgård fanns stall, ladugård, redskapsbod, magasin, växthus och annat som behövdes för arbetet med jordbruk och hushåll.

 

Laxå järnbruk ägde 30 000 tunnland jord (= 30 000 fotbollsplaner) och 34 torp och gårdar. Familjer som hyrde torpen för att bo i måste betala genom att göra dagsverken/arbeta åt brukspatron. De arbetade i skogen och kolmilor under höst och vinter och transporterade kol och malm till masugnen. De arbetade i jordbruket på sommaren.

 

Masmästare, smeder och koldrängar arbetade vid hyttor och smedjor. Skogvaktaren ansvarade för skogsskötsel och rättaren för jordbruket. Stalldräng och ladugårdspigor tog hand om hästar, kor och andra djur. Hushållerskan och kökspigor ansvarade för det stora hushållet med mat, bak, tvätt, vävning med mera.

 

Bokhållarna på brukskontoret ansvarade för pengarna (ekonomin), arbetarnas löner och affärerna med järnhandeln. Bruksförvaltaren hade huvudansvaret för att allt fungerade på Laxå järnbruk med skog, masugn, smedjor, jordbruk, dagsverkstorpare, tjänstefolk, brukskontor och järnhandeln. Hela Laxå järnbruk var ett eget självförsörjande samhälle med jordbruk, järntillverkning och arbetsfolk.

 

Anna-Karin Nilson, pedagog